Möte med en kultfiggur
Under min uppväxt på Brynäs fanns en del sk Original.
En av dom som vandrade vid min sida under en period va Mårtsboslim.Mårtsbo kommer att gå till historien som an av de största profilerna i
Gävles historia.
En man som tyvärr gick ur tiden och lämnade en hel stad i tystnad. Ernst Karlsson dog
vid en ålder av 66.
Vi ska vårda hans minne i evighet. Mårtsbo, mannen vars hjärtas storhet endast kunde
överträffas av hans egen röst!
Mårtsbo-Slim!
Vi kallade honom inget annat o ett fåtal kände till hans rätta namn.
Mårtsbo hade en röst som kunde skrämma hästar och han väckte onekligen uppmärksamhet
vart han drog fram.
Oftast kunde man se honom i trakterna runt Staffanskyrkan o Hillmansgatan. Mårtsbo
hördes hur långt som helst och han var ett vanligt inslag på Gefle IFs hemma matcher.
Det fanns inget ont i denne man o i sin barndom var han ett
riktigt ljushuvud.
Ernst kunde det mesta om Röde Orm, något som han högljudt ofta berättade om.
Ernst jobbade i skogen och med flottningen.
Så småningom skulle ödet forma Ernst till det "Orginal" som
Gävleborna ännu kan sakna.
Ja det finns många historier om denne märklige man,
Hasse berättar...
".Jag gjorde ett besök på systembolaget
på Fiskargatan Brynäs en lördag i min ungdom.
Det var fullproppat med folk ,det va köbildning som gällde på den tiden.In
kommer Ernst.
Efter en kort tids begrundande får han syn på en väldigt färgad kille i kön
,och utbrister med sin skrovliga stämma,
- Det finns dom som är törstigare en mig och åker ända från Tanzania och hit
för att få ett järn.
Sedan log han finnurligt o sa .
-Välkommen svarte man! Kan jag göra nått för dej ska jag ordna
en skattsedel? "
Mvh Hasse
Eller den om hur polisen skjutsade hem honom till Mårtsbo
och när konstaplarna återkom till staden så satt Ernst på båtrtailern efter bilen o
vinkade till folket
- den gången vrålade han, "Rösta på mej." Till saken hör att det va valår.
Åsa berättar.
Att hon för runt 15 år sedan va ute på en prommenad o rastade sina tre
riesenschnauzerhundar.
Då hon mötte Mårtsbo som höjde på ögonbrynen såg på vovvarna och
"dundrade
"Helvete! Jag måste sluta dricka, jag ser tredimitionellt. Tre hundar? Måste
sluta supa!"
Pyret berättar:
"Jag satt bak i bussen en morron från Brynäs ner till stan. Då kliver
Mårtsboslim ombord på bussen och ryar på sitt eget personliga sätt.
Jag tänkte –Mamma, bara han inte sätter sig bredvid mig då vet jag inte vart jag
ska ta vägen. Han sätter sig längre fram i bussen men stirrar hela tiden mot mej.
Förmodligen så började jag flina nervöst och bete mig konstigt.
När han skulle kliva av så går han
mot mig, tittar mig in i ögonen och säger med sin mörka bullrande röst …
-Va du ser lycklig och hemtrevlig ut på ögena då! , osså lägger han av världens
bredaste leende.
Sen den dagen så var jag aldrig mer rädd för Mårtsboslim!
Varma Kramar Pyret
Mårtsbo var en del av min uppväxt.
Under vissa år så var han mer en regel än ett undantag. Han hade en vän som
bodde i lägeheten ovanpå oss. Grannen Hette Bruno.
Bruno var en god mäniska som jobbade på Sholbergs Chark. Till Bruno kom ofta
Mårtsbo o hälsade på.
Så det bar sej att vi blev mer o mer
"bekant" med Mäniskan bakom den till synes tuffa masken. Ernst Karlsson.
Med tiden blev han en välkommen gäst i vårt hem, men endast då han var nykter.
Det blev många besök genom åren o han satt ofta vid vårt köksbord på Brynäs
och åt med vår familj.
Han döpte om vår lilla hund Pyret till "Pulvergöken"
|
 |
|
